I många årtionden har man tränat marina däggdjur såhär. Man har tränat djuren på zoo, för att kunna ta blodprover och göra veterinärkontroller utan att först söva djuren. Metoden är enkel och effektiv. Till sist nådde den även hundvärlden. Den är här för att stanna – klickerträningen.
De som är negativa brukar säga: ” jag vill inte ha en hund, som äter godis hela dagarna, så fort den ska utföra en aktivitet.” ”Jag vill belöna med rösten”. ”Jag klappar ju hunden, jag ska vara belöningen”. ”Jag vill inte ha en hund som blir godisberoende”. ”Måste man alltid bära med sig klickern överallt?”
Att belöna med rösten och att klappa hunden är jättebra. Tyvärr så räcker inte det i alla lägen. Det finns hundar som inte alls upplever klappar som en belöning. På dem fungerar det inte alls. Du tror att du har belönat och förstärkt ett beteende, men hunden har inte alls uppfattat det så.
När det gäller rösten så går hunden efter tonfallet. Låter husse/matte glad, arg eller likgiltig? Är det beröm eller är det motsatsen? Kanske inte alltid så lätt för hunden att avgöra. Vad det gäller orden ”bra” och ”duktig”, så måste de också läras in, betingas, innan hunden förstår vad de betyder. Hur gör man det? Jaa, just det, med godis eller leksak (beroende på vad hunden föredrar, det är ju det viktigaste).
Det tar lång tid för hundens hjärna att processa dessa belöningar, för att till sist förstå. Det talade ordet tar en omväg i hundens hjärna. Klicket däremot, har forskning visat, går direkt till den primitiva delen av hjärnan och förstås omedelbart. Därför är klickerträning så effektiv.
Hunden vet att den gjort rätt, eftersom den först fått lära sig att klicket = belöning.
Med klickern kan du också belöna i exakt det ögonblick hunden gör rätt och inte en halv minut senare, vilket det ofta blir med klappar och röst. Då kanske hunden redan gör något annat, mindre bra. Som Bob Bailey (en av USAs främsta klickertränare) säger: ”Du får det du förstärker, inte det du tänkt förstärka”. Och det kan handla om några få sekunder. Sekunder vi människor tycker är löjligt, men som spelar stor roll för hunden. Vi kan ju inte prata ren svenska och förklara vad exakt vi tyckte var bra, vad vi förväntade oss.
Undrar just varför motståndet är så stort mot att använda godis som belöning? Eller belöna med lek/kampa, för en hund som älskar det. Jag förstår inte. Ärligt talat, husse/matte, hur länge skulle du stanna kvar på jobbet om du inte fick någon lön, PENGAR!? Om chefen bara klappade dig på axeln och sa: ”vad du duktig du är idag”. Hur mycket skulle du prestera då? Godis/lek är för hunden vad pengar är för dig.
Med klickern får du automatiskt kontakt med hunden. Det är du som har belöningen. Den måste vända sig till dig för att få gobiten eller leka med leksaken.
Det är en positiv inlärningsmetod. Du förstärker när hunden gör rätt. Du lär in ett korrekt beteende och sätter signal på det. När du väl har det på signal, så behöver du inte längre använda klickern. Belöna måste du däremot göra på olika sätt.
”Man måste ju få säga 'NEJ' och sätta gränser". "När hunden gör fel måste man ju korrigera”. Dessa kommentarer är också väldigt vanliga. Korrigeringar brukar ofta betyda koppelryck eller nyp i örat. Dessvärre. För hunden betyder det straff. Och varför fungerar inte det?
Man tillför obehag. Effektivt för stunden, men intensiteten måste hela tiden ökas för att man ska kunna undertrycka det oönskade beteendet.
Det har katastrofala bieffekter, ständig vaksamhet, irrationell rädsla, lättirriterad, impulsivt/explosivt beteende, hyperaktivitet, aggression som utlöses med minimal provokation, socialt undvikande, tillbakadraget beteende, förlust av känslighet för både lust och smärta, deprimerat humör.
Straff kan dessutom skada vår relation till hunden. Hunden tappar förtroende för sin ägare. I stället för att känna sig trygg, känner den sig hotad.
Rädsla avslutar inlärningsprocessen hos både hundar och människor. Om dessutom hotet kommer från ägaren/läraren minskar förmågan till inlärning ännu mer.
Det enda en hund lär sig av straff är att bli rädd för situationen. Och vad har du uppnått?
I stället för att säga ”nej” lär man in ett alternativt beteende, klickar in det och sätter det på signal. Dessutom är det så att beteenden som ignoreras tenderar att försvinna över tid. ”Nej” däremot fungerar som ett positivt straff och fungerar förstärkande, samtidigt som hunden upphör, för stunden, med det otillåtna. Det har därför inte skett någon inlärning av ett annat och mera önskvärt beteende.
Hur säger man förresten ”nej” till en delfin, en späckhuggare eller en belugaval? De fattar inte och de bryr sig inte. De simmar bara därifrån. Hur straffar man dessa djur? De simmar bara sin väg. Hur rycker man ett lejon i kopplet? Och vad månne händer om man gör det?
I stället klickertränar man dessa djur, använder "shaping" för att få fram önskade beteenden. Ofta använder man också en visselpipa istället för en klicker. Men det är samma sak, man använder en markör, kopplat till belöning (=godis/lek).
Med klickerträning/shaping kan man lära delfiner att utföra den ena konsten efter den andra. Man kan lära vilda djur på zoo, att samarbeta vid blodprovstagningar och veterinärkontroller. Det finns i princip inga gränser för vad man kan lära djuren med denna teknik.
Om du fortfarande tillhör den skara som säger att detta fungerar inte på min hund
TÄNK EFTER EN GÅNG TILL!
Källa: lydighund.nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar