Har ni läst nåt om Pavlovs hundar eller Skinners box?
"Skinner förespråkade inte bestraffning. Hans forskning pekade på att bestraffning var ett ineffektivt sätt att kontrollera beteende. Det verkade i allmänhet leda till beteendeförändring på kort sikt, men mest blev resultatet att subjektet började undvika det bestraffande stimulit, i stället för att undvika det beteende som gav upphov till bestraffning."
söndag 20 mars 2011
söndag 23 januari 2011
Vid Hundutbildningsgruppens konferens diskuteras hunden i tv i olika perspektiv. Anders Hallgren, psykolog och hundpsykolog pratade. Jag ska strax lägga ut länken till detta ytterst intressanta, men först skriver jag av hans definitioner av Tränare och Hundpsykologer.
För vidare utveckling måste ni se klippet. Otroligt intressant och sevärt!
Tränare:
* Anser att problem beror på brist i ledarskap och att hunden trotsar
* Ofta symtomträning
* Straffar vanligtvis oönskade beteenden
* Tränar ofta lydnad
* Analyserar inte orsaker
* Får sällan långsiktiga resultat
Hundpsykologer:
* Tränar inte symtomen
* Analyserar orsakerna bakom problemen: Stress, hormon, smärt, sjukdoms-analyser med flera
* Åtgärdar orsakerna först
* Arbetar etiskt, utan straff och korrigeringar
* Använder inte begrepp som 'ledarskap' m m
* Får långsiktiga resultat tack vare att orsakerna är i fokus
För vidare utveckling måste ni se klippet. Otroligt intressant och sevärt!
Tränare:
* Anser att problem beror på brist i ledarskap och att hunden trotsar
* Ofta symtomträning
* Straffar vanligtvis oönskade beteenden
* Tränar ofta lydnad
* Analyserar inte orsaker
* Får sällan långsiktiga resultat
Hundpsykologer:
* Tränar inte symtomen
* Analyserar orsakerna bakom problemen: Stress, hormon, smärt, sjukdoms-analyser med flera
* Åtgärdar orsakerna först
* Arbetar etiskt, utan straff och korrigeringar
* Använder inte begrepp som 'ledarskap' m m
* Får långsiktiga resultat tack vare att orsakerna är i fokus
torsdag 20 januari 2011
Att korrigera
Ledarskapträning och förbudsövningar hör man ofta talas om. Men vad är då detta? Förbudsövningar innebär att man lär hunden att "NEJ" betyder ”NEJ, det får du inte göra”. En övning som upplevs som negativ av hunden och som också bidrar till att hunden passiviseras. Den försöker göra något och så får den ett skarpt ”nej”. Tänk dig att du är ny på en arbetsplats och försöker lära dig jobbet och så står det någon och skriker ”nej”, så fort du gör ett misstag. Inte särskilt kul, eller hur?
Att träna in ”NEJ” är onödigt. Hunden lär sig det ändå. Dessutom ska ordet bara användas vid akutsituationer. Och då är det en fördel om ordet inte är söndertjatat.
Vad är då ledarskapsträning? Enligt Anders Hallgren är det ett annat och finare ord för korrigeringsträning, dvs koppelryckning och korrigeringar av olika slag. När man ringer runt och frågar hur ledarskapsträning går till får man sällan något svar….!!!
En hund som ständigt korrigeras blir nog så småningom lydig, men den lyder för att den inte vågar annat, dvs för att undvika obehag. Något man sällan tänker på är att denna träning bygger på att man uppmärksammar alla fel hunden gör och korrigerar hunden för det.
När den gör rätt då upphör obehaget. Ibland får den beröm när den gör rätt, men lika ofta, eller oftare, uteblir berömmet. Men även om den får beröm så betyder detta inte så mycket för hunden, eftersom rädslan för obehag är starkare. Rädsla blockerar också inlärningen.
Vad innebär då detta i praktiken? Jo, hunden tror att den gör rätt så länge den inte korrigeras, alltså måste man fortsätta att korrigera och korrigera hela tiden. Ofta måste man också ta i allt hårdare. Man har hamnat i en ond cirkel. Det blir också svårt för hunden att veta vad som är rätt beteende.
Källa: lydighund.nu
Att träna in ”NEJ” är onödigt. Hunden lär sig det ändå. Dessutom ska ordet bara användas vid akutsituationer. Och då är det en fördel om ordet inte är söndertjatat.
Vad är då ledarskapsträning? Enligt Anders Hallgren är det ett annat och finare ord för korrigeringsträning, dvs koppelryckning och korrigeringar av olika slag. När man ringer runt och frågar hur ledarskapsträning går till får man sällan något svar….!!!
En hund som ständigt korrigeras blir nog så småningom lydig, men den lyder för att den inte vågar annat, dvs för att undvika obehag. Något man sällan tänker på är att denna träning bygger på att man uppmärksammar alla fel hunden gör och korrigerar hunden för det.
När den gör rätt då upphör obehaget. Ibland får den beröm när den gör rätt, men lika ofta, eller oftare, uteblir berömmet. Men även om den får beröm så betyder detta inte så mycket för hunden, eftersom rädslan för obehag är starkare. Rädsla blockerar också inlärningen.
Vad innebär då detta i praktiken? Jo, hunden tror att den gör rätt så länge den inte korrigeras, alltså måste man fortsätta att korrigera och korrigera hela tiden. Ofta måste man också ta i allt hårdare. Man har hamnat i en ond cirkel. Det blir också svårt för hunden att veta vad som är rätt beteende.
Källa: lydighund.nu
Framtidens hundträning är redan här
I många årtionden har man tränat marina däggdjur såhär. Man har tränat djuren på zoo, för att kunna ta blodprover och göra veterinärkontroller utan att först söva djuren. Metoden är enkel och effektiv. Till sist nådde den även hundvärlden. Den är här för att stanna – klickerträningen.
De som är negativa brukar säga: ” jag vill inte ha en hund, som äter godis hela dagarna, så fort den ska utföra en aktivitet.” ”Jag vill belöna med rösten”. ”Jag klappar ju hunden, jag ska vara belöningen”. ”Jag vill inte ha en hund som blir godisberoende”. ”Måste man alltid bära med sig klickern överallt?”
Att belöna med rösten och att klappa hunden är jättebra. Tyvärr så räcker inte det i alla lägen. Det finns hundar som inte alls upplever klappar som en belöning. På dem fungerar det inte alls. Du tror att du har belönat och förstärkt ett beteende, men hunden har inte alls uppfattat det så.
När det gäller rösten så går hunden efter tonfallet. Låter husse/matte glad, arg eller likgiltig? Är det beröm eller är det motsatsen? Kanske inte alltid så lätt för hunden att avgöra. Vad det gäller orden ”bra” och ”duktig”, så måste de också läras in, betingas, innan hunden förstår vad de betyder. Hur gör man det? Jaa, just det, med godis eller leksak (beroende på vad hunden föredrar, det är ju det viktigaste).
Det tar lång tid för hundens hjärna att processa dessa belöningar, för att till sist förstå. Det talade ordet tar en omväg i hundens hjärna. Klicket däremot, har forskning visat, går direkt till den primitiva delen av hjärnan och förstås omedelbart. Därför är klickerträning så effektiv.
Hunden vet att den gjort rätt, eftersom den först fått lära sig att klicket = belöning.
Med klickern kan du också belöna i exakt det ögonblick hunden gör rätt och inte en halv minut senare, vilket det ofta blir med klappar och röst. Då kanske hunden redan gör något annat, mindre bra. Som Bob Bailey (en av USAs främsta klickertränare) säger: ”Du får det du förstärker, inte det du tänkt förstärka”. Och det kan handla om några få sekunder. Sekunder vi människor tycker är löjligt, men som spelar stor roll för hunden. Vi kan ju inte prata ren svenska och förklara vad exakt vi tyckte var bra, vad vi förväntade oss.
Undrar just varför motståndet är så stort mot att använda godis som belöning? Eller belöna med lek/kampa, för en hund som älskar det. Jag förstår inte. Ärligt talat, husse/matte, hur länge skulle du stanna kvar på jobbet om du inte fick någon lön, PENGAR!? Om chefen bara klappade dig på axeln och sa: ”vad du duktig du är idag”. Hur mycket skulle du prestera då? Godis/lek är för hunden vad pengar är för dig.
Med klickern får du automatiskt kontakt med hunden. Det är du som har belöningen. Den måste vända sig till dig för att få gobiten eller leka med leksaken.
Det är en positiv inlärningsmetod. Du förstärker när hunden gör rätt. Du lär in ett korrekt beteende och sätter signal på det. När du väl har det på signal, så behöver du inte längre använda klickern. Belöna måste du däremot göra på olika sätt.
”Man måste ju få säga 'NEJ' och sätta gränser". "När hunden gör fel måste man ju korrigera”. Dessa kommentarer är också väldigt vanliga. Korrigeringar brukar ofta betyda koppelryck eller nyp i örat. Dessvärre. För hunden betyder det straff. Och varför fungerar inte det?
Man tillför obehag. Effektivt för stunden, men intensiteten måste hela tiden ökas för att man ska kunna undertrycka det oönskade beteendet.
Det har katastrofala bieffekter, ständig vaksamhet, irrationell rädsla, lättirriterad, impulsivt/explosivt beteende, hyperaktivitet, aggression som utlöses med minimal provokation, socialt undvikande, tillbakadraget beteende, förlust av känslighet för både lust och smärta, deprimerat humör.
Straff kan dessutom skada vår relation till hunden. Hunden tappar förtroende för sin ägare. I stället för att känna sig trygg, känner den sig hotad.
Rädsla avslutar inlärningsprocessen hos både hundar och människor. Om dessutom hotet kommer från ägaren/läraren minskar förmågan till inlärning ännu mer.
Det enda en hund lär sig av straff är att bli rädd för situationen. Och vad har du uppnått?
I stället för att säga ”nej” lär man in ett alternativt beteende, klickar in det och sätter det på signal. Dessutom är det så att beteenden som ignoreras tenderar att försvinna över tid. ”Nej” däremot fungerar som ett positivt straff och fungerar förstärkande, samtidigt som hunden upphör, för stunden, med det otillåtna. Det har därför inte skett någon inlärning av ett annat och mera önskvärt beteende.
Hur säger man förresten ”nej” till en delfin, en späckhuggare eller en belugaval? De fattar inte och de bryr sig inte. De simmar bara därifrån. Hur straffar man dessa djur? De simmar bara sin väg. Hur rycker man ett lejon i kopplet? Och vad månne händer om man gör det?
I stället klickertränar man dessa djur, använder "shaping" för att få fram önskade beteenden. Ofta använder man också en visselpipa istället för en klicker. Men det är samma sak, man använder en markör, kopplat till belöning (=godis/lek).
Med klickerträning/shaping kan man lära delfiner att utföra den ena konsten efter den andra. Man kan lära vilda djur på zoo, att samarbeta vid blodprovstagningar och veterinärkontroller. Det finns i princip inga gränser för vad man kan lära djuren med denna teknik.
Om du fortfarande tillhör den skara som säger att detta fungerar inte på min hund
TÄNK EFTER EN GÅNG TILL!
Källa: lydighund.nu
De som är negativa brukar säga: ” jag vill inte ha en hund, som äter godis hela dagarna, så fort den ska utföra en aktivitet.” ”Jag vill belöna med rösten”. ”Jag klappar ju hunden, jag ska vara belöningen”. ”Jag vill inte ha en hund som blir godisberoende”. ”Måste man alltid bära med sig klickern överallt?”
Att belöna med rösten och att klappa hunden är jättebra. Tyvärr så räcker inte det i alla lägen. Det finns hundar som inte alls upplever klappar som en belöning. På dem fungerar det inte alls. Du tror att du har belönat och förstärkt ett beteende, men hunden har inte alls uppfattat det så.
När det gäller rösten så går hunden efter tonfallet. Låter husse/matte glad, arg eller likgiltig? Är det beröm eller är det motsatsen? Kanske inte alltid så lätt för hunden att avgöra. Vad det gäller orden ”bra” och ”duktig”, så måste de också läras in, betingas, innan hunden förstår vad de betyder. Hur gör man det? Jaa, just det, med godis eller leksak (beroende på vad hunden föredrar, det är ju det viktigaste).
Det tar lång tid för hundens hjärna att processa dessa belöningar, för att till sist förstå. Det talade ordet tar en omväg i hundens hjärna. Klicket däremot, har forskning visat, går direkt till den primitiva delen av hjärnan och förstås omedelbart. Därför är klickerträning så effektiv.
Hunden vet att den gjort rätt, eftersom den först fått lära sig att klicket = belöning.
Med klickern kan du också belöna i exakt det ögonblick hunden gör rätt och inte en halv minut senare, vilket det ofta blir med klappar och röst. Då kanske hunden redan gör något annat, mindre bra. Som Bob Bailey (en av USAs främsta klickertränare) säger: ”Du får det du förstärker, inte det du tänkt förstärka”. Och det kan handla om några få sekunder. Sekunder vi människor tycker är löjligt, men som spelar stor roll för hunden. Vi kan ju inte prata ren svenska och förklara vad exakt vi tyckte var bra, vad vi förväntade oss.
Undrar just varför motståndet är så stort mot att använda godis som belöning? Eller belöna med lek/kampa, för en hund som älskar det. Jag förstår inte. Ärligt talat, husse/matte, hur länge skulle du stanna kvar på jobbet om du inte fick någon lön, PENGAR!? Om chefen bara klappade dig på axeln och sa: ”vad du duktig du är idag”. Hur mycket skulle du prestera då? Godis/lek är för hunden vad pengar är för dig.
Med klickern får du automatiskt kontakt med hunden. Det är du som har belöningen. Den måste vända sig till dig för att få gobiten eller leka med leksaken.
Det är en positiv inlärningsmetod. Du förstärker när hunden gör rätt. Du lär in ett korrekt beteende och sätter signal på det. När du väl har det på signal, så behöver du inte längre använda klickern. Belöna måste du däremot göra på olika sätt.
”Man måste ju få säga 'NEJ' och sätta gränser". "När hunden gör fel måste man ju korrigera”. Dessa kommentarer är också väldigt vanliga. Korrigeringar brukar ofta betyda koppelryck eller nyp i örat. Dessvärre. För hunden betyder det straff. Och varför fungerar inte det?
Man tillför obehag. Effektivt för stunden, men intensiteten måste hela tiden ökas för att man ska kunna undertrycka det oönskade beteendet.
Det har katastrofala bieffekter, ständig vaksamhet, irrationell rädsla, lättirriterad, impulsivt/explosivt beteende, hyperaktivitet, aggression som utlöses med minimal provokation, socialt undvikande, tillbakadraget beteende, förlust av känslighet för både lust och smärta, deprimerat humör.
Straff kan dessutom skada vår relation till hunden. Hunden tappar förtroende för sin ägare. I stället för att känna sig trygg, känner den sig hotad.
Rädsla avslutar inlärningsprocessen hos både hundar och människor. Om dessutom hotet kommer från ägaren/läraren minskar förmågan till inlärning ännu mer.
Det enda en hund lär sig av straff är att bli rädd för situationen. Och vad har du uppnått?
I stället för att säga ”nej” lär man in ett alternativt beteende, klickar in det och sätter det på signal. Dessutom är det så att beteenden som ignoreras tenderar att försvinna över tid. ”Nej” däremot fungerar som ett positivt straff och fungerar förstärkande, samtidigt som hunden upphör, för stunden, med det otillåtna. Det har därför inte skett någon inlärning av ett annat och mera önskvärt beteende.
Hur säger man förresten ”nej” till en delfin, en späckhuggare eller en belugaval? De fattar inte och de bryr sig inte. De simmar bara därifrån. Hur straffar man dessa djur? De simmar bara sin väg. Hur rycker man ett lejon i kopplet? Och vad månne händer om man gör det?
I stället klickertränar man dessa djur, använder "shaping" för att få fram önskade beteenden. Ofta använder man också en visselpipa istället för en klicker. Men det är samma sak, man använder en markör, kopplat till belöning (=godis/lek).
Med klickerträning/shaping kan man lära delfiner att utföra den ena konsten efter den andra. Man kan lära vilda djur på zoo, att samarbeta vid blodprovstagningar och veterinärkontroller. Det finns i princip inga gränser för vad man kan lära djuren med denna teknik.
Om du fortfarande tillhör den skara som säger att detta fungerar inte på min hund
TÄNK EFTER EN GÅNG TILL!
Källa: lydighund.nu
fredag 7 januari 2011
"Du brister i ditt ledarskap"...
..."Låt inte hunden ta över alfarollen"
"Du måste markera vem som bestämmer"
Säkert har du hört folk uttrycka sig så, men det stämmer inte, vilket denna bok kommer att visa. Anders Hallgren vill här ge en djupare förståelse av ledarskap och rangordning hos hundar, eftersom begreppen idag ofta är missförstådda och missbrukade. Han framhåller att vi ska ta mindre hårt på vår roll som ledare och mer koncentrera oss på att bli bra som lärare och tränare. Vi ska byta ledarskap mot lärarskap och rangordning mot kamratskap. Den här boken kommer att ändra många hundägares syn på sin hund. Författaren klargör begreppen dominans, rangordning och status, vilket hjälper den hundintresserade att bättre förstå sin bästa vän - hunden. Anders Hallgren anses vara världens första hundpsykolog och den som har grundlagt och utvecklad hundpsykologin. Han har skrivit över tjugo böcker i ämnet och har även utbildat andra hundpsykologer både i Sverige och utomlands.
Så beskrivs boken Alfasyndromet som är skriven av Anders Hallgren. Boken är väldigt lärorik och läsvärd! Rekommenderas starkt!
Ett stycke ur boken:
Det gamla rangordnings- och dominanskonceptet är lätt att ta till sig. Det låter logiskt och okomplicerat - inte undra på att folk tror på det. Varje djur har sin plats på en social rangstege och det skapar lugn och harmoni i flocken. Logiken i denna bild tilltalar den auktoritära sidan hos många av oss - det är ordning och reda, och djuren hittar inte på några hyss. Komplicerade begrepp och företeelser är ju svårare att förstå och accepteras därför inte så lätt. Detta är olyckligt, eftersom det sätt som djur förhåller sig till varandra i verkliga livet är komplicerat och varierar med en mängd olika yttre och inre tillstånd.
Häftet Dominans och ledarskap - fakta eller fantasi? av Barry Eaton rekommenderas också! Ett lärorikt och lättläst häfte.
"Du måste markera vem som bestämmer"
Säkert har du hört folk uttrycka sig så, men det stämmer inte, vilket denna bok kommer att visa. Anders Hallgren vill här ge en djupare förståelse av ledarskap och rangordning hos hundar, eftersom begreppen idag ofta är missförstådda och missbrukade. Han framhåller att vi ska ta mindre hårt på vår roll som ledare och mer koncentrera oss på att bli bra som lärare och tränare. Vi ska byta ledarskap mot lärarskap och rangordning mot kamratskap. Den här boken kommer att ändra många hundägares syn på sin hund. Författaren klargör begreppen dominans, rangordning och status, vilket hjälper den hundintresserade att bättre förstå sin bästa vän - hunden. Anders Hallgren anses vara världens första hundpsykolog och den som har grundlagt och utvecklad hundpsykologin. Han har skrivit över tjugo böcker i ämnet och har även utbildat andra hundpsykologer både i Sverige och utomlands.
Så beskrivs boken Alfasyndromet som är skriven av Anders Hallgren. Boken är väldigt lärorik och läsvärd! Rekommenderas starkt!
Ett stycke ur boken:
Det gamla rangordnings- och dominanskonceptet är lätt att ta till sig. Det låter logiskt och okomplicerat - inte undra på att folk tror på det. Varje djur har sin plats på en social rangstege och det skapar lugn och harmoni i flocken. Logiken i denna bild tilltalar den auktoritära sidan hos många av oss - det är ordning och reda, och djuren hittar inte på några hyss. Komplicerade begrepp och företeelser är ju svårare att förstå och accepteras därför inte så lätt. Detta är olyckligt, eftersom det sätt som djur förhåller sig till varandra i verkliga livet är komplicerat och varierar med en mängd olika yttre och inre tillstånd.
Häftet Dominans och ledarskap - fakta eller fantasi? av Barry Eaton rekommenderas också! Ett lärorikt och lättläst häfte.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)